Spår och Sök

Igår var det riktigt bra förhållanden för lite mer skogsträning, så vi la upp ett varsitt viltspår för Heroz och Higginz och ett personspår för Sascha. Tobbe fick fara ut en stund innan och dra iväg till skogs för att gömma sig för vår sökexpert. Sascha började med att nosa på en keps som "glömts" kvar vid bilen och sen var det full fart. Astrid som var hundförare hade verkligen fullt sjå med att följa med. Efter ett tag kom vi fram till en bäck, och där blev Sascha lite konfunderad. Men tills sist hoppade hon över bäcken och ville som det såg ut, fortsätta på andra sidan. Men nu såg hon mer och mer osäker ut. Troligtvis kände hon ändå vittring av Tobbe, men något säkert sök var det inte nu, utan vi beslöt att gå tillbaka till bäckövergången. Det visade sig sen att Tobbe gått fram till bäcken men valt att byta riktning eftersom han inte ville hoppa över! Men när vi kom tillbaka så fick Sascha upp det rätta spåret igen och då syntes det verkligen att det var fullt blås igen. När vi sen kom fram till ett par vindfällor, så nosade hon först runt ett tag, men dök sen rakt in i trädhögen och där låg han ju. Och utan Sascha så skulle vi aldrig sett honom alls. Bilden visar Saschas väg som blev dryga kilometern lång. Det skuggade området visar villospåret som vi kom in på pga bäckhoppet. Men förutom det ett mycket säkert sök.



Efter det här var det dags för Higginz att gå sitt viltspår. Idag var det lagt med en högre svårighetsgrad. Bara klöv och inget godis i spåret. Men det var inga problem för killen. Med nosen konstant i backen och full fart framåt, så tog det inte lång stund för honom att söka sig fram det 330 meter långa spåret. Enda störningen var att han blev nödig mitt under spåret, men han hade inte tid att sätta sig ner, så han drog iväg igen. Ett väl genomfört spårjobb och med full fokusering.
Heroz hade ett lika långt spår med samma svårighetsgrad. Starten var lika fokuserad som för Higginz, men han sökte på ett annat sätt. Det var större slag åt sidorna och nosen var inte lika tydligt i backen som för Higginz. Det påminde lite om Saschas viltspårande. På slutet syntes det tecken på trötthet och vi konstaterade att det kan vara bra att köra fler korta spår med godis inlagt i spåret för att trimma Heroz ytterligare. Heroz har också visat tecken på att vara en bra sökhund, så vi får väl se om det kanske är det som blir hans specialtitet framöver. Som bilderna visar så fanns det också två vinklar i killarnas spår, och även om det fanns skillnader så var det mycket bra resultat för bägge. Man ser ju också på tiderna för söken att tempot var rätt lika. GPS-kurvorna visar ju också att bägge hundarna haft en bra linje, och att slagen ändå är små.