
Den här gången var ingen av våra schäfrar med, så det var en ny upplevelse att vara med utan hund. Men lavinträningen tillsammans med gänget från Narvik blev en mycket positiv upplevelse. Inte ens den stränga kylan med en temperatur ner mot -20 kunde ändra på det. Dagen började med skoter och skidtur (för de hurtigare) upp till Ednavaara. Det norska gänget som hållit på med det här i flera år, var förstås proffs (dom hade också ett par rookies med sig), så det var med respekt vi lyssnade på träningsledaren Fred. Inledningsvis var det tänkt att vi skulle gräva snöbivacker åt

hundarna så att dom skulle kunna sitta i skydd under långa stunder, men snötillgången var inte som vi hoppats, så det fick bli lite enklare gropar åt hundarna. Därefter startade det mödosamma arbetet med att gräva grottorna för figuranterna och det var alla överens om att det är ingen lek. Alla var nog rejält mörbultade efter lördagen. Efter allt grävande var det sen dags att genomföra själva träningen med hundarna. Träningen genomfördes i flera moment där hundföraren "i rask takt" tog sig till den nergrävda figuranten och hunden fick gräva sig in. Det kunde konstateras att man i det

här gänget inte går fram med sin hund. Man springer! Efter att alla 12 hundarna genomfört sina övningar var det så dags för ett slitet gäng att ge sig hemåt. Trodde vi! Då var det dags att gräva igen alla hål så att inte vi skulle ställa till någon olycka för skoterförare som passerade området. Så när vi sen kom ner till parkeringen så hade en hel dag gått. En dag som gav flera nya erfarenheter och flera nya bekantskaper som det finns anledning att vidareutveckla. Med från Kiruna var förutom jag själv, Anna med Oliver, Margaretha med Lisa och Acke, Elin L, med Diesel, Elin H med Vilda och

Dessi med Konjak.
/Astrid