Söndagsträningen

I går var vi ute vid IRF och tränade tillsammans med Heidi, Uffe och Grynet. Det blev en hel del olika moment under de dryga två timmarna. Först blev det lite fokuseringsövningar följt av linförighet och fritt följ. Det är intressant att se hur hundarna utvecklas och de olika momenten sakta men säkert växer in hos "valparna" utan att vi ens lagt på kommandon eller tränat speciellt flitigt. Det borde också innebära att kunskapen fastnar ordentligt så småningom. Inkallning kör vi också kontinuerligt när vi är ute i naturen, men det är dags att höja svårighetsgraden.
Efter dessa övningar körde vi vidare med sökövningar (flying). Sascha som tränat det här en hel del tidigare år, visste direkt vad som förväntades och höll bra fart mellan figuranterna. Här är det dags att börja träna in hantering av sökrullen. Killarna som bara provat på flying några enstaka gånger i höstas, fick börja med korta avstånd för att få in figurantintresset och tekniken. Det visade sig snabbt att Heidi som hade kampskinnet var mycket intressantare än Uffe, som belönade med godis. Bra! Efter att ha kört några vändor till vardera figurant så var vi rätt nöjda med dagens övningar så en fika vid grillplatsen blev en perfekt avslutning. Det blev förresten ett bra träningsmoment även vid grillplatsen där hundarna satt fastbundna och klarade att sitta tysta och snälla och se på när två personer spelade tennis en liten bit därifrån. Kul också att se Grynet "in action". Vilken fart det är på den glada rottisen. Här ligger schäfrarna i lä.





Den här bilden tog vi kvällen innan på den poserande Heroz. Men den var så fin så den måste få vara med.

Vattenlek

Tillbaka i Kiruna med dessa förb... mygg och ett regnväder som återkommer med jämna intervall, så känns det kul att skriva om hur det var för några dagar sedan. Strax nedanför vår stuga i Kall, finns det en liten fin skogstjärn som heter Harptjärnen. Det svala vattnet var ju verkligen lockande för hundarna och det blev flera vändor varje dag. Heroz och Higginz har hittills inte haft möjlighet att prova på att simma ordentligt, utan det har mest varit lite plaskande. Men Heroz stod och såg på när Loke, Gibson och Sascha simmade omkring och vips, så befann han sig flera meter ute i vattnet och såg ut som om han simmat hela sitt långa liv(!). Det var en riktigt stolt hund som sen simmade in mot land. Higginz har inte fattat tycke för det våta kalla ännu, utan gillar att stå och titta på. Inte ens en pinne som slängs ut, kan få honom att byta åsikt. Men ingen stress, det kommer...
Dagen efter var det åter dags att fara upp till Kiruna, en bilfärd på ca 12 timmar. Det är fantastiskt att ha med hundarna i bilen. Inga klagomål. Inga protester när det är dags att fortsätta efter stopp. Dom gillar verkligen det här med att åka bil. Om två veckor är det dags igen. Förhoppningsvis för en längre period.

Sommarhälsning

Eftersom vi senaste veckan varit upptagna med en massa praktiska göromål som skogsplantering, städning mm, så har det blivit lite dåligt med uppdateringen här. Hundarna trivs dock förträffligt tillsammans med de två goldarna Gibson och Loke, och det är ett glatt gäng som följer med till skogs på de dagliga promenaderna.
Heroz som försetts med päls som skulle räcka för tre, har det lite kämpigt i värmen. Då är det inte så konstigt att man söker sig till närmsta vattenhål. Tyvärr så kan dessa vattenhål också bestå av lika mycket gyttja. Men det verkar snarast svalka ännu mer. Så det blir att spola av underredet efter en sån badstund.
Igår var vi också förbi Åre Brukshundklubbs stuga ute i skogen. Vilken härlig anläggning. Hit kommer vi absolut fler gånger, och jag tror att vi kommer att nyttja agilitybanan ofta. Alla tre hundarna testade direkt spången utan problem. På lydnadsbanan stod det också en hundstege och gissa om vi blev överraskade när Higginz hur smidigt som helst klättrade upp efter Astrid. Men väl uppe på plattformen blev husse och matte lite skraja så Higgins blev nedlyft med ett förvånat uttryck i ansiktet. Vilken kille!
Väl hemma på gården igen så var det lek som vanligt. Loke var in i bilen och knyckte några vattenskålar som han stolt bar omkring på. Heroz och Higginz försökte försiktigt ta igen dessa, men Loke som är en smart hund, lämnade inte ifrån sig skålarna annat än till mig. Efter en bra vecka här nere måste vi tyvärr sätta oss i bilen igen på onsdag, för att åka upp och fortsätta jobba med flytt och annat stök.

Mera spår

Vid gårdagens träning var det dags för Astrid att vara figurant och Sascha skulle efter en stund få leta upp matte. Och det gick ju inte alls! Det som såg ut som ett kanonsäkert spårande, ledde snart fram till en sväng och sen... tillbaka till utgångsläget! Och sen var det mera svängar hit och dit och en Sascha som helt plötsligt såg ut som om hon var helt vilse. Så det var bara att ge upp. Det visade sig att precis innan vi kom till platsen, så kom det en hundförare med två hundar gående över området där vi var, och det troliga är att Sascha helt enkelt tog upp det spåret och glömde att det var matte hon skulle följa.
Higginz däremot fick gå ett dryga 300 meter långt viltspår med klöv och för första gången även blod. Den lugna killen blev ännu mer lugn och metodisk och hade nog nosen i backen från början till slut. Så snart han var bara någon meter från spårkärnan så ville han tillbaka för att ligga helt i spår. En av vinklarna blev en lite större sväng runt, men inga problem att komma in på det rätta spåret. Fortsatt bra arbete och ingen mattning i slutet. Tröttnar på slutet (eller strax efter en snabb inledning) gör däremot broder Heroz. Han hade inget blod utan bara klöv och godis, och dessutom ett kortare spår. Men han påminner mer om Saschas tidigare viltspår där nosen hamnar uppe i luften mer och mer ju tröttare han blir. Och trött blir han som sagt. Innan vi kommit fram så såg det ut som han tänkt lägga sig ner och vila en stund. Men följer spåret gör han, även om han idag fick problem med en korsande stig och jag fick hålla igen honom lite. Heroz ska få prova personsök där jag tror att han är riktigt duktig. Astrid lämnade en vante i skogen efter Saschas misslyckade sök, men den hittade Heroz utan problem senare på kvällen när vi var ut och letade.

Spår och Sök

Igår var det riktigt bra förhållanden för lite mer skogsträning, så vi la upp ett varsitt viltspår för Heroz och Higginz och ett personspår för Sascha. Tobbe fick fara ut en stund innan och dra iväg till skogs för att gömma sig för vår sökexpert. Sascha började med att nosa på en keps som "glömts" kvar vid bilen och sen var det full fart. Astrid som var hundförare hade verkligen fullt sjå med att följa med. Efter ett tag kom vi fram till en bäck, och där blev Sascha lite konfunderad. Men tills sist hoppade hon över bäcken och ville som det såg ut, fortsätta på andra sidan. Men nu såg hon mer och mer osäker ut. Troligtvis kände hon ändå vittring av Tobbe, men något säkert sök var det inte nu, utan vi beslöt att gå tillbaka till bäckövergången. Det visade sig sen att Tobbe gått fram till bäcken men valt att byta riktning eftersom han inte ville hoppa över! Men när vi kom tillbaka så fick Sascha upp det rätta spåret igen och då syntes det verkligen att det var fullt blås igen. När vi sen kom fram till ett par vindfällor, så nosade hon först runt ett tag, men dök sen rakt in i trädhögen och där låg han ju. Och utan Sascha så skulle vi aldrig sett honom alls. Bilden visar Saschas väg som blev dryga kilometern lång. Det skuggade området visar villospåret som vi kom in på pga bäckhoppet. Men förutom det ett mycket säkert sök.



Efter det här var det dags för Higginz att gå sitt viltspår. Idag var det lagt med en högre svårighetsgrad. Bara klöv och inget godis i spåret. Men det var inga problem för killen. Med nosen konstant i backen och full fart framåt, så tog det inte lång stund för honom att söka sig fram det 330 meter långa spåret. Enda störningen var att han blev nödig mitt under spåret, men han hade inte tid att sätta sig ner, så han drog iväg igen. Ett väl genomfört spårjobb och med full fokusering.
Heroz hade ett lika långt spår med samma svårighetsgrad. Starten var lika fokuserad som för Higginz, men han sökte på ett annat sätt. Det var större slag åt sidorna och nosen var inte lika tydligt i backen som för Higginz. Det påminde lite om Saschas viltspårande. På slutet syntes det tecken på trötthet och vi konstaterade att det kan vara bra att köra fler korta spår med godis inlagt i spåret för att trimma Heroz ytterligare. Heroz har också visat tecken på att vara en bra sökhund, så vi får väl se om det kanske är det som blir hans specialtitet framöver. Som bilderna visar så fanns det också två vinklar i killarnas spår, och även om det fanns skillnader så var det mycket bra resultat för bägge. Man ser ju också på tiderna för söken att tempot var rätt lika. GPS-kurvorna visar ju också att bägge hundarna haft en bra linje, och att slagen ändå är små.