Omvänt sök

Det här är inte kul. Var bara tvungen att visa hur det såg ut idag, och håll med om att man inte blir lockad att ge sig ut i naturen. Temperaturen på strax över noll dessutom!
Men härdad hundägare som man är, så är det ju inte så mycket att fundera på, så det var bara att dra på sig toppluvan och ge sig ut till vår favoritplats i skogen. Men dagens promenad blev något annorlunda. Efter att hundarna sprungit omkring och gjort vad dom brukar göra, dvs busa, nosa och bara springa omkring, så var det dags att börja vända hemåt. Då märkte vi att Higginz var förvunnen. Han brukar i och för sig göra lite längre lovar än de andra, men han kom inte vare sig vid vissling eller rop. Inte heller när de andra två hundarna skällde efter honom. Efter ett tag så började vi så sakta att bli oroliga så vi fortsatte åt det håll där vi sist såg honom. Vi gick omkring 1 kilometer till men ingen Higginz någonstans. Nu började vädret ge sig till känna ordentligt och en avsaknad av långkalsingar och vattentäta handskar kändes mer och mer, så vi beslöt att vända och gå tillbaka mot bilen. Hela tiden ropande och visslande gick vi tillbaka och nu hade vi sökt vovven i närmare 45 minuter. DÅ! Helt plötsligt och med kanske 100 meter kvar till bilen, kommer rymlingen mycket glatt springande mot oss. (I riktning från bilen). Heroz och Sascha nosade försiktigt för att se om det var rätt hund som återvänt, men Higginz glädje var kul att se och det var med viss lättnad som vi fortsatte tillsammans mot bilen. Vi lär ju inte få reda på vart herrn har varit under den långa tiden, men mest troligt har han haft något intressant spår att följa och sen tyckt att det var dags att åka hem. Han är väldigt självständig vår gosse. Rymlingen fick såklart enbart beröm för att han kom tillbaka och verkade rätt nöjd med det.
Men nästa träningspass så ska han få söka och vi ska bara följa efter...

Och vad lärde vi oss av det här? Ja, för det första skulle vi kanske följt vår första tanke och gått mot bilen direkt istället för att gå i den andra riktningen. För det andra så brukar inte klickermänniskor gå och ropa och vissla på sina hundar, för dom ska komma självmant. Men det momentet får vi väl komma ihåg till nästa gång!

PS. Någon kanske undrar varför vi inte använde de andra hundarna som sökhundar! Nja, det verkade mer som om dom tyckte att det var skönt att brorsan var borta en stund, för dom var mer intresserade av att leta pinnar än att söka efter spår.

Viltspår

Igår var det dags att träna säsongens första "riktiga" viltspår. Eftersom det handlar mycket om att få in tekniken och intresset i det här läget, så lade vi tre relativt korta spår. Sascha fick dock ett lite längre. Älgklöv men inget blod utan istället lite godis (korv) som uppmuntran i spåret. En vinkel på varje spår.
Sascha fick gå ut först, och det var väl inga konstigheter tyckte hon. Vinterns uppehåll verkar inte ha påverkat henne nämnvärt, utan hon gjorde det hon skulle, och nästan säkrare än vad hon gjorde förra sommaren. Det som kanske saknades var den rätta glöden, och när hon hittade fram till klöven så var den inte alls så lockande och absolut inget hon ville bära i munnen.
Sen var det Higginz tur. Ett snabbt spårupptag och sen var det bara att köra. I början var godiset lite intressant, men sen var det bara spåret som gällde. Både jag och Astrid var smått tagna av säkerheten och hastigheten Higginz visade upp. Det var inga stora slag runt spårkärnan, utan mest raka spåret. Vinkeln passerade också utan några större problem. Och klöven då? Ja den försvann in i munnen direkt och blev kvar där tills han hade promenerat bort till bilen och hoppat in i buren. Då tyckte vi att det var dags att han fick lämna ifrån sig den!
Till sist var det Heroz tur. För dagen utsedd till den noggranne! Det var ett genomarbetat spårupptag där han metodiskt luktade igenom allt som fanns på plats, för att vara säker på vad uppgiften gick ut på. Sen var det bara att lunka på i maklig fart, men inte heller här några större slag från spårkärnan. Efter halva sträckan påverkades han mycket av de andra som hördes yla från bilen, samtidigt som en främmande bil också anlänt till platsen. Men trots detta så fortsatte arbetet och han var så inne i uppgiften så att han vid två tillfällen hoppade till och blev skrämd av mig och Astrid som gick bakom och förde linan respektive plockade snitslarna. Klöven var sen måttligt intressant men han bar den i alla fall en bit.
Så summeringen av dagens träning är mycket positiv, och en klar poängseger till Higginz, som visade upp något vi inte sett tidigare. Det blir spännande att se den vidare träningen.

Avslutning med träningsgruppen

Idag var det vår sista planerade aktivitet tillsammans med träningsgruppen. Heidi och Uffe dök upp i det grå, men rätt behagliga vädret. Det blev lite växelvis läggning av spår och fika framför brasan, och allt som allt mycket trevliga timmar.
Heroz och Higginz fick gå godisspår för att träna upp beteendet med att hålla nosen nere i backen och inte bara rusa iväg med lyft huvud. Higginz var väldigt noggrann inledningsvis (han vill inte missa någon godis). Efterhand tappade han lite koncentration, kanske pga att husse lagt spåret där det var både asfalt och flera andra spår, men det var inga som helst problem att återfå fokus och gå igenom hela spåret.
Heroz som ser ut att vara den naturliga spårhunden, visste direkt vad som förväntades och höll ett bra spår i kärnan och var mindre intresserad av själva godiset. Mer bestämd fart framåt alltså. Inte heller här var det några problem att nå spårslutet.
Sascha fick göra ett rätt komplicerat personsök (ID-spår) men är jätteduktig på att klara vinklar och riktningsändringar. I ett område där vi gått omkring tidigare fick hon lite problem och tappade spåret, men gick rätt snabbt tillbaka för att återuppta spåret och jobba vidare. Efter många krokar ytterligare fanns till slut matte bakom ett träd och den efterlängtade bollen blev en uppskattad belöning. Att tänka på med Sascha är att få henne att hålla igen tempot något så hon inte slarvar iväg och missar vinklar och liknande. En mycket bra början på säsongen var det.

Majvädret

Heroz har varit halt i en vecka nu, så det har varit lite dåligt med fysiska aktiviteter. Jo, tyvärr är det så att även de andra vovvarna drabbas när en är litre krasslig. Tiden räcker inte riktigt till nu i flyttbestyren. Men i morse blev det i alla fall en fin morgonpromenad. Närmare 3 decimeter nysnö! (Jo, faktiskt) . Riktigt vackert men en konstig känsla efter att ha gått i kortbyxor förra helgen. Men så är det ju ibland. Njut av de härliga vinterbilderna.

Utställning

I söndags var Higginz med på sin första utställning. Vi var ner till Öjebyn för att medverka på Grans inofficiella utställning som hade samlat 130 hundar av en mängd olika raser. Higginz var dock den enda schäfern vilket visar att det inte på något sätt var en bruksutställning. Men för oss var det en bra övning och vi ville få ett första omdöme på vovven.
Heroz var också med som moraliskt stöd, och det var kanske bra det, för det hade varit jobbigt för Higginz att själv skälla på alla andra suspekta hundar(!). Nåja, efter ett tag tröttnade dom och insåg att det var för jobbigt. Det vackra vårvädret med dryga 20 grader och en stekande sol, tog också ner ivern. Higginz med Astrid som handler gick ut som 7:e hund så den första väntan blev inte så lång. Domaren som trevligt nog, föredrog brukstypen av schäfrar, lyfte lite på ögonbrynen när han fick höra att den store hanen bara var nio månader gammal. Resultatet blev ett mycket gott omdöme som bl.a. löd: Lovande kroppsvolym. Normal vinkling fram och bak. Bra benstomme, bra längd i huvudet, bra öron, ögon och bett. Utmärkt päls. Det kändes som en bra start på karriären! BIR, hp och deltagande i BIS blev det alltså.
Men sen följde en lååång väntan som tog på tålamodet. Tack och lov kunde vi fara bort till Eva och Bennys stuga några km bort och slappa i solskenet och låta hundarna vila i skugga. När det sen började närma sig avslutning for vi tillbaka men fick ändå vänta ytterligare närmare två timmar innan det var dags. Uppskattningsvis 30 hundar deltog i BIS, så det var inte helt oväntat att paret Astrid/Higgins hörde till den stora skara som fick lämna ringen först. Men vi det laget hade Higginz tröttnat, så priskorgarna som ställts upp mitt i ringen var klart mer intressanta än att bara gå runt och se fin ut. Men vad gjorde det, dagen och hela helgen var jättelyckad och vi kom nöjda hem till Kiruna vid 22-tiden på söndag kväll.

PS. Det kommer bilder från förra veckans instruktörspass i Vittangi också. Massor med bra bilder på alla hundarna så hör av er ni som var där om ni vill ha några bilder mailade. DS